Har i dag läst ut boken ”100 000 sjömil med Suzie II” som handlar om Ulf Petersons tre längre seglingar mellan 1968 och 1985. 1968 påbörjade Ulf sin världsomsegling som pågår i sex år. Ulf återvänder till Sverige under ett par år för att renovera sin Bacchant som han har delvis byggt själv.

Ulfs andra längre segling har Spetsbergen som mål. Under resan till Spetsbergen hinner han bland annat rädda Buster Kist, en 28-årig holländsk vetenskapsman som hade satts i land på Amsterdamöya  av det norska rederiet Hurtigrutten. Där skulle han under två veckor göra förberedelser inför en större expedition. Men ingen dök upp efter de två veckorna. När Ulf upptäckte honom, var han livrädd för närgångna isbjörnar, maten var slut och han var svårt medtagen.

På den tredje och sista seglingen planerade Ulf att segla till Sydpolen. 1979 börjar han segla mot Sydpolen. I februari 1985 får troligen Ulf ett av sina många epileptiskt anfall, ramlar och slår huvudet så hårt att han avlider. Då har han kommit fram till Valparaisos hamn. Ulf hittas liggande på durken i sin båt Suzie II.

När man läser en bok som handlar om seglingar genomförda på 70- och 80-talet märker man en stor skillnad. Tänk vad tekniken har gjort stor skillnad för oss seglare. På bara några år har man få mycket säkrare väderrapporter, man vet alltid vart man befinner sig, och man kan kommunicera med omvärlden på ett helt annat sätt.

Boken är läsvärd och boken finns att hitta på bland annat bokborsen.se – trevlig läsning!